Svensk ordbok 2009, webbversion

va`rkunna sig verb varkunnade varkunnat var|­kunn·ar●förbarma sig åld.komm.varkunna sig över de fattigavarkunna sig (över ngn/ngt)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. var­kunna (sik); nord. ord av o­klart urspr.; besl. med misskund Subst.:vbid1-387335varkunnande